Religionshistoria

Religionshistoria som akademiskt ämne omfattar traditionellt alla religioner förutom kristendom. Religionshistoria syftar till att öka vår kunskap om religion i historia och nutid. Även jämförande studier av enskilda religioner är av central betydelse. Det religionshistoriska studiet har fått en ökad aktualitet i och med invandring och globalisering. Trots att icke-kristna religioner inte längre kan betraktas som främmande eller exotiska inslag i det svenska samhället brister kunskapen om de så kallade invandrarreligionerna.

Förutom religioner som islam, hinduism och buddhism (som har blivit en del av vårt samhälle genom invandring) har även så kallade nyandliga religioner (New Age, Nya religiösa rörelser, esoterism etc.) blivit en del av det globala religiösa utbudet. Att studera religionshistoria innebär därför att fördjupa sig i religionernas historiska rötter och nutida utbredning och utveckling.

Religionshistoria vid Göteborgs universitet omfattar därför både nutida och historiska religioner. Förutom allmän religionshistoria (teorier om religion, ritualer, genus etc.) studeras främst religioner i Mellanöstern (speciellt islam och judendom), religioner på den indiska subkontinenten (främst hinduism och buddhism) samt västerländsk esoterism.