Biblioterapi

Skönlitteraturens betydelse för människors psykiska välbefinnande har varit en brännande fråga ända sedan antikens dagar. Aristoteles betraktade litteraturen som läkemedel för själen och genom hela litteraturhistorien går en stark tilltro till litteraturläsningens positiva betydelse för människans utveckling. Under 1900-talet har det vuxit fram en behandlingsform som tagit tillvara denna syn på skönlitteraturen, biblioterapin.

Biblioterapi innebär användning av litteratur för att förbättra människors psykiska hälsa. Dess framväxt brukar dateras till första världskriget, då man upptäckte att läsning av skönlitteratur kunde ha en helande effekt på traumatiserade soldater. Behandlingsformen har därefter utvecklats i USA och rönt stor uppmärksamhet, inte minst på senare tid. Även inom den internationellt förankrade forskningen har fenomenet biblioterapi tilldragit sig stort intresse. I ett svensk sammanhang är områden dock nästan helt outforskat.

I ett forskningsprojekt som genomförs vid Göteborgs universitet under 2011/2012 vill vi ändra på detta. Syftet med projektet är att undersöka kvinnors erfarenheter av skönlitterär läsning under tiden som sjukskriven. Vilka upplevelser av läsning som ett medel för att återfå hälsa och aktivitetsförmåga ger dessa kvinnor uttryck för? Kan man skönja ett speciellt sätt att läsa, en s k läsart, hos dem eller är erfarenheterna av läsandets eventuellt läkande kraft snarare högst individuella? Genom att kombinera ett rehabiliteringsvetenskapligt och ett litteraturvetenskapligt perspektiv vill vi fördjupa kunskapen om huruvida läsning kan fungera rehabiliterande samt hur en sådan form av läsning i så fall ser ut.

Projektet är ett fristående projekt med anslag från Anna Ahrenbergs fond för vetenskapliga ändamål.